Hej!

Idag var det en konstig träning. Vi kom dit riktigt tidig, så att jag kunnde göra honom i ordning ordentligt. Jag hade redan lindat så det blev mycket tid sparat på det också. Jag skrittade fram länge. Han var supertaggad. Jag började jobba honom på lite längre tygel så han hunde såtäcka ut halsen lite i början. Segan tog jag upp tyglarna lite och började göra 8-volter och öppnor och slutar, också lite skänkelvikningar för att få honom så mjuk och böjbar som bara möjligt. Han var riktigt, riktigt superfin idag. Sug på bettet och framåt för skänkeln. Underbar var han! Jag lät han bara galoppera på så ett han fick länga på steget och sträcka ut sig. Sedan började jag krota upp galoppen, och korta upp den lite till för att göra mina superbra galop-skritt-galopp-skritt-övningar.

 

Det var då som jag började inse att min rygg gjorde oerhört ont. Jag försökte ignorera den men i min hjära var den som om en röst skrek: "Du har ont i ryggen! Hallå?". Det gick inte att strunta i det för det var ju sant! Jag kännde hela tiden den där smärtan som aldrig går att bli av med. Jag bet ihop och red ändå. Jag tänkte: "Elin, du är en mes om du inte klarar av en träning med lite ont i ryggen." Men allt eftersom träningen gick gjorde det ondare och det känndes som om jag hade belastat ryggen för mycket vi det här laget. Det gick inte att slutföra träningen. Jag vill inte dra på mig någor ryggskada mitt i allt nu.

 

Så jag fick avbryta mitt i träningen. Efter ca  30 minuter var det för mycket. Men jag hade hunnit rida i ca 1 tim, det blev ett litet pass i alla fall. Jag är besviken på mig själv att detta hände. För jag ville sååå gärna ta denna chansen ocg träna program. Men det är väl säkrast så här om jag inte hade slutat kanske jag aldrig kunnat rida igen. Man vet ju aldrig vad som kan hända. Det var ju så synd! Värför just idag när han känndes så bra?