Min ridhistoria

Såg att Elin skrivit ett inlägg om sin ridhistoria, så tänkte att jag också skulle göra det! Det började när jag var ungefär 6 år, då började jag rida på TFRK. Min kompis red där, så det var väl mest därför jag började rida egentligen! Samtidigt som jag red på TFRK, eller Ängens gård som det också kallas, tog jag några privatlektioner med min kompis hos Anna på ängkullen, fast då hade hon inte startat upp den riktiga shettisridskolan än. Jag red på Ängens gård i ungefär 4 år, innan jag faktiskt började tröttna lite. Vi bytte ridlärare hela tiden, och jag hade nog blivit lite rädd för hästarna där då dem inte alltid var så snälla och jag inte var så gammal. Jag slutade på TFRK och nästan ett år senare började jag istället på Ängkullens shettisridskola! Där trivdes (eller ja, trivs kan man väl säga, även om jag inte går på ridskolan längre) jag väldigt bra, och slutade endast för att jag blev lite för stor och kände att jag inte hade så mycket mer att lära där. Under en liten del av tiden som jag gick fortfarande på Ängens gård red jag även en liten russ/welshkorsning som kallades Bella, hon var ganska ung men jag lärde mig mycket på henne! 
 
Jag och Bella.
 
I början av sommaren 2011 (tror jag det var) red jag även en shettis som heter Tummen som stod på Ängkullen då. Tyvärr såldes hon men vi hade kul den tiden som det blev!
 
Jag och Tummen.
 
I slutet av min period på shettisridskolan var jag fodervärd på en c-ponny som heter Mindy, otroligt snäll häst som inte skulle göra en fluga förnär! Jag lärde mig och utvecklades mycket med Mindy, och vi hade jätteskoj tillsammans. Det var först när jag började rida Mindy som jag fick upp ögonen mer för dressyr. Tyvärr hade Mindy både spatt och en förfärlig hosta, och det var inte alltid som det ens gick och rida när man kom dit, och jag red ju bara henne två dagar i veckan då jag slutade på ridskolan strax efter jag börjat rida Mindy. När sommaren kom skulle Mindy få vila för att se om det kunde bli bättre, och då började vi se oss om efter en annan häst... Det hela slutade ju med att vi köpte Poppan, det bästa som någonsin hänt mig! Poppan är min vän och jag skulle aldrig vilja lämna henne ifrån mig, även om det så var för en sm-ponny! Hon lyser upp min dag! Slutligen får ni se ett par bilder på mig och Mindy, och kanske någon bild från när vi provred Popselopsi också. ;)
 

/Eve
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback