Min (häst) Historia
Hej!
Jag tänkte att jag ska berätta lite om min hästhistoria idag. Det började för sex år sedan på en ridskola i Uddevalla som heter Skansens Gård där jag gick tillsammans med min bästa kompis. Jag gick där totalt ett och ett halvt år och trivdes jättebra. Min favorithäst var den lilla skimmlen som ni ser här nedan hon heter Molly och är världens bästa ridskoleponny. Hon var allt jag önskade mig då. Den lilla svara ponnyn ni ser där nere var min favorit att köra. Han heter Svarten och är hur go som helst.
Efter ett halvår på ridskolan blev det sommarlov och ridskolan slutade för sesongen. En dag frågade min bästa kompis om jag ville följa med till hennes stall och rida en shettis vid namn Tjorven (Tjorven står i nu på änkullen så jag träffar henne varje dag) och det ville jag ju såklart. Det hela slutade med att jag blev Tjorven skötare. Under ett års tid red jag både Tjoren och gick på ridskola. Bilden nedan visar tjorven. Klicka HÄR för att komma till bildkällan.
Efter det året hade jag växt ur Tjorven så min lillasyster fick börja rida henne. Jag kännde också att jag hade lärt mig det jag behövde på ridskolan så att jag kunnde tack ja till att börja rida en B-ponny vid namn Bäver. (Jag vet att namnet är konstigt). Tyvär har jag ingen blid på honom med han var ett brunt gotlandsruss. Jag red honom ca ett år. När han såldes började jag rida på en häst som heter Carrigan.
Undertiden jag hade Bäver gick jag också på ridskola eftersom vi trodde att han skulle säljas då men det tog lite längre tid. Om han skulle blivit såld ville jag ju fortfarande rida. Så jag bärjade rida på Skansens gård igen fast på deras islandshästar.
Carrigan är ett mörkbrunt Cponny sto. Hon var väldigt pigg då men det var nog för att hon var tävlad i gymkhana rätt så mycket. Jag tror har gått EM i gymkhana, jag vet inte riktigt men någon stor tävling var det i alla fall. Men henne hoppade jag mest eftersom jag endast var intresserad av att hoppa då. Efter ca ett år frågade hennes ägare om jag ville köpa henne. Det känndes inte helt rätt så vi tackade nej.
Vi började leta efter nya foderhästar men hittade inga. Vi så ingen annan utväg än att köpa en häst. Men en dag hade mamma hittat en dressyrponny som bodde på ängkullen (det var så jag kom dit). Hennes namn var Börsgårds Sangria, kallas för Sangi. Hon var egentiligen tillsalu men de kunnde tänka sig att låna ut henne på foder. Jag var först lite tveksam till en dressyrponny det jag ville ha då var ju egentilgen en hoppponny. Men jag insåg någon gång när jag började rida henne att det jag ville göra var inte att hoppa utan rida dressyr, jag hittade det roliga i dressyren och fastnade. Efter ett (underbart) år tillsammans med Sangria började jag bli förstor, coh inse att om jag vill komma någonstans med Sangi behövde vi många år till, och det funkade ju inte när jag föll på att växa ur henne.
Saknar dig så mycket Sangi<3
Vad hade jag varit utan dig?
Som sagt när jag hade haft Sangi ett år frågade min tränare om vi var intresserade av att köpa en D-ponny som hon hade (Nibbe). Mamma höll det hemligt för mig ett tag men min lillasyster berättade det för mig. Först tänkte jag: Varför ska jag en annan ponny, jag har ju Sangi? Men efter ett tag blev det mer och mer lockande med en egen häst. I November skulle vi ha två praodagar och min tränare frågade om jag inte ville praoa hos henne och sammtidigt provrida Nibbe. Det var ett erbjudande som man inte kan tacka nej till.
Jag blev galen i han från första sekund. Första gången jag såg han spelade till och med Astrologen på radion och så sjunger de "Du Är Den Finaste Jag Mött". Jag bara ja, det här stämmer helt och hållet! Tre månader senare står jag som hans ägare. Jag kan bara inte fatta det!!!! JAG ÄR DEN LYCKLIGASTE I HELA UNIVERSUM!!!!!
/Elin
Kommentarer
Daniella säger:
Sjukt bra blogg och ni verkar vara så duktiga på hästar:)! Fortsätt blogga och sluta absolut inte med långa inlägg, det är mycket roligare att läsa då;)!
Svar:
dressyrdrottningarna.blogg.se
Trackback